Denna veckas vägning gav inte nåt, varken plus eller minus. Jag står kvar på retsamma 0,3 kg från mitt fösta mål...

Ja, nåt är helt klart fel i kroppen - jag mår inte bra. Har väl antagligen fått det som Simon hade, så då förstår jag varför han skrek och var gnällig! Det gör ont i halsen, ont i huvudet och hela kroppen. Gissar at jag har feber, men hittar inte nån termometer... och vad spelar det egentligen för roll?David och Simon hostar, nyser och snorar... David fick vara hemma från daigs och vi försöker helt enkelt stå ut med varandra.

Vi har provat ut glasögon till David! Han kommer bli snygg i dem, men man måste nog också vänja sig. De blir klara nästa vecka, men det verkade som om David gärna hade tagit dem med sig hem redan idag.Misstänker dock att det kan bli annorlunda när han inser att han ska ha på sig dem alltid...

Dags för ny veckovägning... det har inte hänt mycket men är ett liiitet minus sen förraveckan i alla fall. VArför måste det gå så långsamt - är det bara för att jag närmar mig mitt första mål?

Idag var David hos en ögonläkare i Borås. Det tog sin tid... efter runt två timmar var allt klart, och vi fick med oss ett recept på glasögon åt honom. Han är lite översynt, så han ska börja med glasögon. Sen ska han få en ny kallelse och lära sig ha lapp för ena ögat också för att korrigera skelningen. Men en sak i taget! Han var jätteduktig vid undersökningarna, och vi köpte ett fint halsband till honom efteråt - plus att det blev lunch på Mc Donalds...

...gör att man känner sig så mycket piggare! Vi sov till 8.30 och gick sen en morgonpromenad innan frukost... riktigt härligt. Mina föräldrar har haft barnen över natten, de har tydligen inte sovit så mycket så jag gissar att de kommer somna tidigt ikväll... De ska komma hit och äta lunch när de lämnar tillbaka barnen, jag gjorde köttgrytan redan igår och den står på spisen för att värmas!

Ja, vi beslöt att åka till läkare med Simon... visserligen är han numera prick- och feberfri, men han är gnällig och orolig och vi funderar om han har ont i öronen. Men, nej. Inga röda öron, inget rött i halsen, och Simon var pigg som en lärka hos läkaren. Väl hemma igen demonstrerade han att han nu kna ta några steg utan att hålla i nåt, och därefter stanna utan att tappa balansen!Heja på, Simon!

Jahapp, efter 10 veckor är jag nu 0,5 kilo från den vikt jag hade innan jag fick några barn...