Två timmar på en akutmottagning med en ledsen, trött och allt mer uttråkad 3-åring är inte det ultimata nöjet en lördagseftermiddag... När vi kommer dit säger sköterskan i receptionen "ojdå, är det ögat, det får vi se till att prioritera, det ska inte ta så lång tid". Inte vet jag vad som räknas med "lång tid", men vad David och jag ser är att många som kommer efter oss ropas upp och får gå in före oss. Inte lätt att förklara ... När vi äntligen får träffa läkaren udrar hon när det hände. "Ja, för ungefär 2,5 timmar sen, vi har väntat i två timmar här" säger jag. "Oj, så länge? Då får vi hoppas att det inte är så farligt då". Tja, David beter sig ju ungefär som vanligt, så jag är inte så orolig - och när läkaren tittat honom i ögat konstaterar hon att vi kan åka hem igen. "Ibland kan det ju till och med vara bra att vänta ett tag, så man ser hur det utvecklar sig" säger hon. ?Först var det: "detta ska prioriteras" Sen var det "oj vad ni fått vänta länge med en ögonskada"Och till sist: "ibland är det bra att vänta". Hur ska de ha det?

David har just lyckats få tag i en skruvmejsel - och den hamnade nånstans i hans vänstra öga! :(Han sitter o äter lite glass just nu, och när han är färdig ska vi åka bil till doktorn...