Det är inte lätt att vara 3 år, jag förstår det... men det är inte heller lätt att vara mamma till en treåring! På eftermiddagen ville David ut och "prata" med andra barn på gatan - som lekte ute. När Simon vaknat gick vi alltså ut allihop - men David stannade ju såklart inte hos de andra barnen utan sprang runt i de andras trädgårdar, tog andra barns saker och "försvann" hela tiden. Nu har vi en gata som inte är direkt farlig att "försvinna" på, men det är lite irriterande att jaga honom hela tiden, speciellt när de andra mammorna kan stå o prata med varann eftersom deras barn leker så snällt strax bredvid dem. Och så har jag Simon att släpa på....Lite tråkit också att ungefär då vi kom ut började de andra mammorna på gatan upplösa sin grupp och gå iväg... Jag hann inte byta många ord med nån av dem, efter att jag hämtat David från änden av gatan fanns bara en av dem kvar - eftersom jag bett henne hålla ett öga på Simon under tiden - och hon gick ganska snart till sitt även hon. Ja, jag vet att de hade annat att göra - men det är lite trist att se dem stå o prata med varann i nära en timme och sen när jag kommer ut så har de annat att göra efter 5 minuter... När David envisades med att hela tiden springa in på andras tomter och ta saker där fast det inte längre fanns någon ute där - då fick jag nog och vi gick in. Inte utan protester såklart...

Viktrapporten denna vecka visar på ytterligare ett minus! Hoppas det håller i sig...