Jag fortsätter minska i vikt. *glad* Men jag orkar inte längre lägga in bilder på hur det går... den som är intresserad av det kan nu se den på min hemsida istället.Denna veckan blev det ett halvt kilo minus. Totalt har ca 9 kilo Siv försvunnit sedan förra sommaren - och jag saknar dem inte... och nu har även kommentarerna börjat komma. De flesta är glada tillrop som "vad fin du blivit!" eller "du måste ha gått ner i vikt!". Sen har vi ju min pappa, då...Nån gång efter jul uppmärksammade han att det nog försvunnit några kilon, jag hade råkat få på mig en tröja som är i rätt storlek nu, lite mindre än vad jag oftast lufsar omkring i. Och nu i veckan kom kommentaren jag bara väntat på: "Hur mycket ska du gå ner egentligen? Ska du bli en såndär anorektiker eller?"Jomenvisst. Jag har nog aldrig i hela mitt liv varit normalviktig. Möjligen som småbarn... Och nu när jag då försöker (nej , inte försöker - jag SKA) ta mig ner till den vikt som för 156 cm korta jag ligger på översta gränsen till vad BMI kallar "normalvikt" - då tror han att jag fått anorexia?Ett BMI-värde mellan 18,5 och 24,9 anses vara "normalt. För en person av min längd ligger alltså undre gränsen för normalvikt (enl. BMI) på 45 kilo! Om jag hamnar nära den gränsen och inte har vett att sluta viktminska då - då är alla välkomna att stoppa mig. Men det är väldigt långt dit. Jag började på BMI över 30 = fetma, och ligger nu på 27,0.

Japp, vikten går fortfarande åt rätt håll. Jag är rejält förkyld, precis som hela familen... så nån träning belv det inte denna vecka (förutom promenader). Får se hur nästa vecka blir...Gårdagens vikt:

Jahapp... det var ett tag sen det blev nån uppdatering här... får se om jag någon dag orkar gå bakåt och fylla i glappet på över 2 månader.Vikten går neråt. Senaste vägningen är från förra veckan, 21 veckor efter att jag startade. Mitt första mål på minus 7 kilo har jag nått (just nu minns jag inte exakt när). Det var ett härligt steg - den vikt jag hade innan jag blev gravid första gången. Ävne den för hög iofs, ett BMI på 27-nånting ÄR för högt, det ska inte ligga över 25.Mitt nya mål är nu en vikt som ger mig ett BMI på 24,7. Då är jag nere i "normalvikt" - visserligen är jag då ännu väldigt nära övre gränsen... men vilken dröm att nå dit! Just nu är jag halvvägs... fortsätter det lika bra som det börjat är jag där när det blir sommar...Fast nu är det helger... jag räknar med att veckans vikt kommer bli lite högre än vad som visas nedan. Det accepterar jag, och jag kommer vara nöjd om vågen visar en minskning på 7 kg eller mer.Vikten från torsdag 21 december:

Denna veckas vägning gav inte nåt, varken plus eller minus. Jag står kvar på retsamma 0,3 kg från mitt fösta mål...

Ja, nåt är helt klart fel i kroppen - jag mår inte bra. Har väl antagligen fått det som Simon hade, så då förstår jag varför han skrek och var gnällig! Det gör ont i halsen, ont i huvudet och hela kroppen. Gissar at jag har feber, men hittar inte nån termometer... och vad spelar det egentligen för roll?David och Simon hostar, nyser och snorar... David fick vara hemma från daigs och vi försöker helt enkelt stå ut med varandra.

Vi har provat ut glasögon till David! Han kommer bli snygg i dem, men man måste nog också vänja sig. De blir klara nästa vecka, men det verkade som om David gärna hade tagit dem med sig hem redan idag.Misstänker dock att det kan bli annorlunda när han inser att han ska ha på sig dem alltid...

Dags för ny veckovägning... det har inte hänt mycket men är ett liiitet minus sen förraveckan i alla fall. VArför måste det gå så långsamt - är det bara för att jag närmar mig mitt första mål?

Idag var David hos en ögonläkare i Borås. Det tog sin tid... efter runt två timmar var allt klart, och vi fick med oss ett recept på glasögon åt honom. Han är lite översynt, så han ska börja med glasögon. Sen ska han få en ny kallelse och lära sig ha lapp för ena ögat också för att korrigera skelningen. Men en sak i taget! Han var jätteduktig vid undersökningarna, och vi köpte ett fint halsband till honom efteråt - plus att det blev lunch på Mc Donalds...