Måndagar är från och med idag min "ego-dag". På efrermiddagarna ska jag ensam åka ivåg till en simhall, simma, basta och bara ha det bra... tills min kör börjar öva kl. 18.45 Fast idag ska jag inte vara helt ensam. Jag ska träffa Åsa, som jag lärt känna genom snack på "Allt för föräldrar", vi ska fika tillsammans IRL och simma lite tillsammans om vi hinner. Ska bli mycket spännande att träffa henne, vi är "nät-tvillingar" - födda på samma dag, ungefär lika korta och har tom gift oss med män som har samma förnamn! Världen är liten ibland...

Patrik har gett sig ut att cykla, på den mountainbike han fått av min pappa. Eftersom vår väckarklocka (Simon) är inställd på 6.30 av någon outgrundlig anledning är vi uppe sen länge, och Patrik kunde ge sig ut innan kl. 8. Kan ju hoppas att intresset fortsätter... han behöver så väl både motionen och att komma hemifrån och göra nåt "ego" ibland.

Ett ynka -0,2 blev det denna veckan... men jag har varit rejält förkyld och inte alls orkat bry mig om vare sig träning eller vad jag äter. Där är förklaringen, jag får vara nöjd med att jag inte gått upp i allfall.Vecka 4:

Får man bli trött på sin pappa? Även om han är jättebra, och mina föräldrar ställer upp som barnvakter precis när som helst?Jag hoppas det. Min pappa är bra på många sätt och vis - men hans stora svaghet heter David. Han kan helt enkelt inte säga nej... Försöker prata med honom om att David SKA inte hålla på och småäta precis hela tiden då han är där.... Vi hinner knappt komma innanför dörren innan David går till kylskåpet och börjar tjata. Om bröd, om glass, om kaka, om saft... spelar ingen roll om det snart är dags för lunch eller om han precis ätit middag. Är jag där säger jag "Nej, du får dricka vatten om du är törstig, vi äter när maten är klar/när det är dags för fika". Och min pappa säger "Jo, men EN kan han ju få..." Och så har David fått som han vill igen, och fortsätter tjata omedelbart när det han fått är slut, för han vet ju att morfar ger sig... Alltid.

Förkylningen verkar var på väg bort... åt Patriks håll. Igår när jag och David var hos läkaren fick jag en påminnelse om att jag skulle vara kyrkvärd idag - så det var bara att försöka hitta nåt snyggt att ta på sig och ta sig dit, hes röst eller ej...Den hesa rösten kan dock inte ha märkts eftersom jag fick en komplimang efteråt om hur bra jag läser texterna... kvinnan som sa det undrade om jag var skådespelare? Fast det var lite tråkigt att inte kunna sjunga med i psalmerna...Hemma började jag Operation Rensning i bokhyllan... vi har flera meter tidskrifter som bara står o samlar damm - ingen har väl tittat i dem sen vi flyttade in och ställde dem där för ca 2,5 år sen... Slängt en hel del, rivit ur o sparat lite och arkiverat högvis av 91:an och Fantomen (näpp, de är inte mina...)Känns bra att ha kommit igång även om det mesta är kvar. Sen tänkte jag ge mig på min garderob också, för att inte tala om alla babykläder som skulle behöva gås igenom. *puh*

Två timmar på en akutmottagning med en ledsen, trött och allt mer uttråkad 3-åring är inte det ultimata nöjet en lördagseftermiddag... När vi kommer dit säger sköterskan i receptionen "ojdå, är det ögat, det får vi se till att prioritera, det ska inte ta så lång tid". Inte vet jag vad som räknas med "lång tid", men vad David och jag ser är att många som kommer efter oss ropas upp och får gå in före oss. Inte lätt att förklara ... När vi äntligen får träffa läkaren udrar hon när det hände. "Ja, för ungefär 2,5 timmar sen, vi har väntat i två timmar här" säger jag. "Oj, så länge? Då får vi hoppas att det inte är så farligt då". Tja, David beter sig ju ungefär som vanligt, så jag är inte så orolig - och när läkaren tittat honom i ögat konstaterar hon att vi kan åka hem igen. "Ibland kan det ju till och med vara bra att vänta ett tag, så man ser hur det utvecklar sig" säger hon. ?Först var det: "detta ska prioriteras" Sen var det "oj vad ni fått vänta länge med en ögonskada"Och till sist: "ibland är det bra att vänta". Hur ska de ha det?

David har just lyckats få tag i en skruvmejsel - och den hamnade nånstans i hans vänstra öga! :(Han sitter o äter lite glass just nu, och när han är färdig ska vi åka bil till doktorn...

Då var det kört för mig med... Under eftermiddagen på jobbet så blev jag allt mer tung i huvudet, ögonen började grusas och näsa täppas igen. *uuuhää* Jag hittade två alvedon i väskan - tack för det - så jag åtminstone kunde köra bilen säkert hem!*ska gå o dra täcket över huvudet nu*